Till huvudinnehåll

Interkommunal ersättning

Beslut: 2020-08-13 Dnr: 2020:619

Överklagat beslut

Beslut den 10 februari 2020 om interkommunal ersättning.

Beslut

Överklagandenämnden avslår överklagandet.

Beslutet får inte överklagas.

Ärendet

NN som är hemmahörande i X kommun, sökte till en svetsutbildning om 1050 poäng med start mars 2020 vid den gymnasiala vuxenutbildningen i Y kommun.


X kommun beslutade den 10 februari 2020 att inte åta sig att svara för kostnaderna för utbildningen. Som skäl för beslutet angavs att NN inte tillhör den prioriterade målgruppen då hon har en tidigare utbildning.


NN har överklagat beslutet och anfört i huvudsak följande. Hon vill komma ut i arbetslivet med chans till fast anställning så fort som möjligt. Hon är för närvarande timanställd inom vården och har ingen yrkesutbildning. Hon gör allt hon kan för att ordna ett arbete som hon vill jobba med och där det behövs arbetskraft. Arbetsmarknaden behöver fler svetsare och fler kvinnor inom industrin. Det är inte möjligt för henne att söka en svetsutbildning inom regionen. Den utbildningen är belägen i en annan stad och det tar två timmar enkel resväg för henne att ta sig dit med kollektivtrafik. Det är också få avgångar däremellan. Hon har även att förhålla sig till förskolans öppettider. Det är inte möjligt för henne att studera där X kommun anordnar utbildningen och samtidigt hinna lämna och hämta sin dotter på förskolan samt göra övriga vardagsbestyr. Av hänsyn till detta valde hon en utbildning i Y kommun. Dit tar det lite över en timme med kollektivtrafik och avgångarna är betydligt fler.


NN har även gett in skärmdumpar av resväg, prognos avseende arbetsmöjligheterna för nyutbildade svetsare, information om öppettider på förskola, skrivelse från familjebehandlare samt arbetsgivarintyg.
X kommun har i yttrande i huvudsak anfört följande. NN har sedan tidigare en avslutad gymnasieutbildning. Hon har även kompletterat denna gymnasieutbildning vid Vuxenutbildningen i X kommun. Då NN redan uppnått grundläggande behörighet för vidare studier och heller inte uppger särskild behörighet till högre studier som grund för sin ansökan saknar hon rätt till utbildning.


NN har som skäl för sin ansökan uppgett en önskan om att öka sina chanser till en fast anställning. Bedömningen är att det saknas särskilda skäl för att bevilja interkommunal ersättning. Motsvarande utbildning erbjuds inom regionen, varför NN hänvisats dit. Det skulle då innebära en längre resväg, men också en öppning för henne att utan direkt rätt till utbildning ändå få möjligheten att utbilda sig i enlighet med sina intressen.

Skälen för beslutet

Gällande bestämmelser

Av 20 kap. 21 § skollagen (2010:800) framgår att om en ansökan gäller kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå anordnad av en annan huvudman ska hemkommunen ange om den åtar sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning. Ett åtagande att svara för kostnaderna ska alltid lämnas om den sökande har rätt till utbildning enligt 19 d § samma kapitel. Ett åtagande att svara för kostnaderna ska också alltid lämnas om den sökande med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få delta i utbildning hos en annan huvudman.

Överklagandenämndens bedömning

Det har inte framkommit i ärendet att syftet med den sökta utbildningen är att NN ska uppnå grundläggande eller särskild behörighet till studier vid högskola (jfr 20 kap. 19 och 19 a §§ skollagen). Det har inte heller framkommit att NNs syfte med den sökta utbildningen är att skaffa sig grundläggande behörighet eller uppfylla sådana krav på särskilda kunskaper som krävs för studier vid yrkeshögskolan (jfr 20 kap. 19 och 19 b §§ skollagen).

Det har därmed inte framkommit att NN har sådan rätt till utbildning som följer av 20 kap. 19 d § skollagen. X kommun har därför inte på denna grund en skyldighet att åta sig att svara för kostnaderna för den sökta utbildningen.
Överklagandenämnden har då att pröva frågan om NN på grund av sina personliga förhållanden har sådana särskilda skäl att delta i utbildningen att hemkommunen ska åta sig att svara för kostnaderna.

I förarbeten (prop. 2009/10:165 s. 847) till skollagen anges bl.a. följande. Vad som utgör särskilda skäl måste avgöras från fall till fall. Enbart den omständigheten att hemkommunen inte tillhandahåller den aktuella utbildningen utgör inte särskilda skäl. Som exempel på vad som kan vara särskilda skäl nämns att den sökande arbetar i en annan kommun än hemkommunen och även vill studera där. Vidare nämns att den sökande bor långt från den plats där hemkommunen tillhandahåller utbildningen men har nära till en annan huvudmans utbildningslokaler.

Enligt nämndens bedömning är avstånden till de platser där X kommun respektive Y kommun anordnar den aktuella utbildningen inte så långa att de omständigheter som NN anfört kan anses utgöra särskilda skäl i skollagens mening. Överklagandet ska därför avslås.


På Överklagandenämndens vägnar


Magnus Åhammar


Beslutet har fattats av Magnus Åhammar, vice ordförande i nämnden, samt
Daniel Wanhatalo, Einar Jakobsson, Greger Bååt, Elisabeth Fernell och
Jonas Hedström efter föredragning av juristen Lisa Ljunggren. Kanslichefen Anna-Karin Lundgren har även varit med vid den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet.

 

Beslut: 2017-06-16 Dnr: 2017:103

Överklagat beslut

Beslut den 20 mars 2017 om skolplacering

Beslut

Överklagandenämnden upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till för förnyad prövning.
Beslutet får inte överklagas.

Ärendet

NN, som är hemmahörande i X kommun sökte till kurserna Etik och människans livsvillkor samt Specialpedagogik 1 vid den gymnasiala vuxenutbildningen i Y kommun.

Hemkommunen beslutade den 20 mars 2017 att inte åta sig att svara för kostnaderna för utbildningen. Som skäl för beslutet angavs att ansökan inkommit för sent.

NN har överklagat beslutet som avser kursen Specialpedagogik 1.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

Gällande bestämmelser

Av 20 kap. 21 § skollagen (2010:800) framgår att om en ansökan gäller kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå anordnad av en annan huvudman ska hemkommunen ange om den åtar sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning.

Ett åtagande att svara för kostnaderna ska alltid lämnas om den sökande har rätt till utbildning enligt 19, 19 a eller 19 b §§ samma kapitel. Ett åtagande att svara för kostnaderna ska också alltid lämnas om den sökande med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få delta i utbildning hos en annan huvudman.

Överklagandenämndens bedömning

Det har inte framkommit i ärendet att NN har rätt till utbildning enligt 20 kap. 19, 19 a eller 19 b §§ skollagen och att hemkommunen därför ska åta sig att svara för kostnaderna för utbildningen.

Frågan i ärendet är därför om NN på grund av sina personliga förhållanden har sådana särskilda skäl att delta i utbildningen att hemkommunen ska åta sig att svara för kostnaderna.

Mot bakgrund av att den sökta kursen, enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet, startade den 20 mars 2017 är det möjligt att ändamålet med överklagandet har förfallit. Överklagandenämnden bedömer ändå att NN har ett befogat intresse av att få överklagandet prövat i sak.

När det gäller interkommunal ersättning ankommer det på hemkommunen att vidarebefordra ansökan till den mottagande kommunen tillsammans med ett yttrande avseende om kommunen åtar sig att stå för kostnaden. Det finns inte några närmare regler i skollagen om förfarandet vid ansökan om interkommunal ersättning.

Det kan för den mottagande kommunen finnas anledning att ställa upp ett sista ansökningsdatum för att kunna hantera ansökningarna inför en kursstart. När det gäller frågan om interkommunal ersättning som beslutas av hemkommunen däremot finns inte samma anledning att uppställa krav på när en ansökan senast ska ha inkommit. Hemkommunen kan möjligen ha intresse av att ansökningar ska komma in senast vid ett visst datum för att hemkommunen ska hinna behandla ansökan så att den därefter kan överlämnas till den mottagande kommunen i tid. En sent inkommen ansökan är dock inte skäl för att inte behandla ansökan. Mot bakgrund av detta finner Överklagandenämnden att X kommun inte har haft fog att neka NN interkommunal ersättning på den angivna grunden. Det överklagade beslutet ska därför återförvisas till X kommun för förnyad prövning.

På Överklagandenämndens vägnar
Niklas Schüllerqvist

Beslutet har fattats av Niklas Schüllerqvist, ordförande i nämnden, samt Magnus Åhammar, Birgit Blomqvist, Einar Jakobsson, Gunilla Thole och Marie Johannesson efter föredragning av juristen Nisse Rosenlund Hedman. Ersättaren Lars Werner och kanslichefen Anna-Karin Lundgren har även varit med vid den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet.
Kopia till – X kommun

Beslut: 2013-01-28 Dnr: 2012:516

X kommun har beslutat att inte svara för kostnaden för den gymnasiala vuxenutbildning NN har sökt till. NN har överklagat beslutet.

Beslut

Överklagandenämnden undanröjer X kommuns beslut och återförvisar ärendet till X kommun för ny handläggning.

Beslutet får inte överklagas.

Skäl

Gällande bestämmelser

Enligt 20 kap. 21 § andra stycket skollagen ska hemkommunen, om en ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman, ange om den åtar sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning. Av 20 kap. 21 § tredje stycket skollagen framgår att åtagande att svara för kostnaderna alltid ska lämnas om den sökande med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få delta i utbildning hos en annan huvudman.

Av 28 kap. 12 § första stycket 12 p skollagen får ett beslut om interkommunal ersättning enligt 20 kap. 21 § tredje stycket skollagen överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Ärendet

NN, som är hemmahörande i X kommun, har sökt till en butikssäljarkurs på distans som anordnas av företaget JB Kompetens.

Karlstad kommun har beslutat att inte svara för kostnaderna för utbildningen med motiveringen ”ej prioriterad utbildning”.

NN har överklagat beslutet och anfört bl.a. att JB Kompetens inte har något avtal med X kommun men att man ändå kunde söka utbildningen. Hon vill lära sig mer inom butiksäljarområdet och utbildningen skulle öka hennes möjligheter att få fast arbete som butikssäljare. Utbildningen är kostnadsfri och hon får bidrag och lån från CSN.

I kommunens yttrande framgår att kommuner vidhåller sitt beslut att inte bevilja interkommunal ersättning för sökt utbildning med hänvisning till att ett urval behövts göras enligt 3 kap. 7 § vuxenutbildningsförordningen.

X kommun har, efter muntligt föreläggande från Överklagandenämnden, inte kunnat lämna uppgift om vilken kommun som anordnar/köper in den sökta utbildningen. Det framgår inte av NNs ansökan eller övriga handlingar i ärendet att hennes ansökan avser utbildning som anordnas/köps in av annan kommun än hemkommunen.

Överklagandenämndens bedömning

Inledningsvis konstaterar Överklagandenämnden att beslut enligt 20 kap. 21 § tredje stycket skollagen, om att inte betala interkommunal ersättning, förutsätter att det finns en annan kommun (alternativt landsting, se 20 kap. 18 § skollagen) till vilken hemkommunen således beslutat att inte betala interkommunal ersättning.  Ett privat utbildningsföretag kan inte vara huvudman för kommunal vuxenutbildning, se 2 kap. 2 § skollagen. X kommun har fattat beslut om att inte betala interkommunal ersättning utan att ha uppgift om huruvida NN ansöker om att mottas till utbildning anordnad/inköpt av annan kommun och i sådant fall vilken kommun. Om NN inte ansöker till en utbildning anordnad/inköpt av annan kommun utan ansöker om att mottas till kommunal gymnasieutbildning anordnad/inköpt av X kommun, åligger det X kommun att fatta beslut i frågan om mottagande till utbildningen.

Överklagandenämnden finner att X kommun fattat det överklagade beslutet på uppenbart bristfälligt underlag. Ärendet ska därför återförvisas till X kommun för ny handläggning.

På Överklagandenämndens vägnar

Anders Heiborn  

Janna Sundberg


Beslutet har fattats av Anders Heiborn, ordförande i nämnden, efter föredragning av juristen Janna Sundberg.

Senast uppdaterad: 16 september 2020