Omplacering på grund av andra elevers trygghet och studiero

Beslut

Överklagandenämnden avslår överklagandet.
Beslutet får inte överklagas.

Ärendet

X kommun beslutade den 1 september 2017 att omplacera NN till en annan skolenhet inom kommunen. Som skäl för beslutet angavs att NN misshandlat en klasskamrat, att han i brutit sig in i skolans lokaler och stulit varor från cafeterian, att han blivit anklagad av en klasskamrat för en grov kränkning av sexuell karaktär samt att det under slutet av sommarlovet framkommit ytterligare anklagelser om handlingar av sexuell karaktär som ska ha inträffat. Den samlade bedömningen från kommunens sida är att omplaceringen är nödvändig för att tillförsäkra NN och övriga inblandade elever trygghet och studiero.

Kommunen har i yttrande till Överklagandenämnden bl.a. angett att NN är i behov av särskilt stöd i form av placering i särskild undervisningsgrupp. De elever som enligt uppgift blivit utsatta och är rädda för honom har också viss undervisning i denna grupp. Dessutom skulle han ständigt möta dessa elever under återhämtningsaktiviteter utanför undervisningsmiljön. En följd av tidigare avstängning och efterföljande omplacering är att vissa utsatta elever uttryckt mindre oro för att komma till skolan jämfört med tidigare, vilket har visat sig i form av högre närvaro än innan avstängningen. Mindre ingripande åtgärder i form av klassbyte har övervägts, men inte bedömts som gångbart.

NN har, genom sin vårdnadshavare, överklagat beslutet och yrkat att beslutet tillsvidare inte ska gälla (inhibition). Vårdnadshavaren har i huvudsak anfört följande. Det har inte skett något försök att reda upp situationen efter händelsen 2016 under nästan ett och ett halvt år. Hon ifrågasätter inte själva händelsen och försvarar den inte på något sätt. Däremot har skolan inte tagit sitt ansvar. Att informera vårdnadshavare när situationen uppstod och sen inget mer gör att hon som förälder tar för givet att skolan har tagit hand om situationen och de eventuella problem som uppstått.

Gällande händelsen i skolcafeterian har NN olovligen vistats i skolans lokaler då en ytterdörr varit öppen. Han valde kort därefter att lämna lokalen och var inte i närheten när kiosken bröts upp. Enligt polisanmälan är det ”oklart vem/vilka” som gjorde detta.

Gällande händelsen i maj är polisutredningen rörande situationen nerlagd. NN har inte varit anklagad för något brott utan är tvärt om friad från alla misstankar. Han ska inte omplaceras för att han har blivit falskt anklagad. 

Gällande händelsen med två flickor är det inte att anse som en akut situation. Flickorna hade tidigare en historia i samband med den andra falska angivelsen och har nu ändrat sin historia. Föräldern till en av flickorna har inte bedömt det hela som så allvarligt att hon själv polisanmält detta, utan väntade hela sommarlovet för att ringa rektorn en vecka innan skolstart.

I det här fallet har man helt bortsett från motsägande fakta, trovärdighet utifrån tidigare situationer och elevhälsoskäl. Inga andra möjligheter är prövade innan beslut fattades om omplacering.

NNs vårdnadshavare har även ifrågasatt hur undervisningen varit upplag i samband med tidigare beslut om tillfällig omplacering, hur skolan kommunicerat i samband med hanteringen av ärendet och hur skolan förfarit gällande en period då NN varit frånvarande från skolan i samband med en semester.

Yrkandet om inhibition
Överklagandenämnden har genom beslut den 20 september 2017 avslagit NNs överklagade i den del det avsåg yrkande om inhibition.

Skälen för beslutet

Gällande bestämmelser

Av 10 kap. 30 § andra stycket skollagen (2010:800) framgår att kommunen får frångå elevens vårdnadshavares önskemål om skolplacering bl.a. om det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. Av 28 kap. 12 § 6 skollagen följer att ett beslut av en kommun om skolplacering enligt 9 kap. 15 § andra stycket samma lag får överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Överklagandenämndens bedömning

Ramen för Överklagandenämndens prövning
Överklagandenämnden kan inom ramen för det aktuella ärendet pröva om kommunen har haft fog för att omplacera NN till en annan skolenhet. Överklagandenämnden kan inte ta ställning till frågor som exempelvis rör undervisningens utformning vid tidigare beslut om tillfällig omplacering eller vilka åtgärder skolan har vidtagit då NN varit frånvarande under familjens semester.

Beslutet om omplacering
I förarbetena till bestämmelsen (prop. 2006/07:69 s. 13) anges bl.a. följande. En elev ska kunna flyttas om det är nödvändigt på grund av att beteende och handlingar negativt påverkar andra elevers trygghet och studiero. Typiskt sett kan det handla om situationer då kommunen måste flytta på elever som kränker andra eller är våldsamma eller om det handlar om att splittra destruktiva kamratgäng osv. Avgörande vid bedömningen bör vara att det inte finns något annat sätt att tillförsäkra övriga elever en tillräckligt trygg skolmiljö och att andra, för den berörda eleven, mindre ingripande sätt att nå det eftersträvade resultatet har prövats och bedömts som otillräckliga. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt då beslutet får anses utgöra en mycket ingripande åtgärd i elevens skolgång.

Frågan i ärendet är om X kommun har haft fog för beslutet att omplacera NN från Y-skolan till en annan skolenhet inom kommunen. För att så ska vara fallet krävs att åtgärden varit nödvändig för att tillförsäkra övriga elevers trygghet och studiero. Av de redovisade förarbetena framgår tydligt att en förflyttning av en elev är den sista utvägen för att skapa arbetsro i skolan. Det är X kommun som har att visa att så är fallet.

Utredningen i ärendet består av en redogörelse för olika händelser, mötesanteckningar samt anmälningar till polisen och socialtjänsten. X kommun har även gett in en redogörelse över vad en fortsatt placering av NN vid Y-skolan skulle innebära för övriga elevers trygghet och studiero samt vilka andra åtgärder som vidtagits respektive övervägts innan det överklagade beslutet fattats.

Överklagandenämnden har inte att bedöma den straffrättsliga skuldfrågan rörande de olika händelser som kommunen redogjort för i ärendet. Det som i stället är av vikt för bedömningen är om övriga elevers trygghet och studiero kan tillgodoses på skolan genom mindre ingripande åtgärder än att NN flyttas till en annan skola.

Överklagandenämnden finner att situationen på skolan, vid en samlad bedömning, var sådan att det har varit nödvändigt att placera NN vid en annan skola för att tillgodose övriga elevers trygghet och studiero. Detta särskilt mot bakgrund av vad som anförts om de inblandade elevernas rädsla för att vistas i hans närhet och vad som har anförts kring hur situationen på skolan i stort påverkats av de aktuella händelserna. Vidare talar vad som framkommit kring NNs egen inställning till bl.a. den först inträffade händelsen emot att det skulle gå att finna en mindre ingripande lösning för att tillgodose behovet av trygghet och studiero.

Vad vårdnadshavaren har anfört om att Y-skolan inte hanterat problematiken tidigare föranleder inte någon annan bedömning. Överklagandenämnden vill dock påtala vikten av att arbete med alla elevers trygghet och studiero utförs löpande, att ett aktivt värdegrundsarbete förs samt att händelser utreds och adresseras direkt. Nämnden utövar dock inte tillsyn över skolväsendets område och kan inte ta ställning till skolans eller kommunens agerande i övrigt.

Överklagandenämnden vill erinra om att upplevda oegentligheter avseende skolans eller kommunens hantering av det inträffade kan anmälas till Skolinspektionen.

Överklagandenämnden finner således att X kommun därmed har haft fog för sitt beslut. Överklagandet ska därmed avslås.

På Överklagandenämndens vägnar

Niklas Schüllerqvist 
Beslutet har fattats av Niklas Schüllerqvist, ordförande i nämnden, samt Magnus Åhammar, Birgit Blomqvist, Einar Jakobsson, Gunilla Thole och Marie Johannesson efter föredragning av juristen Nisse Rosenlund Hedman. Ersättaren Christina Ridderman Karlsson och kanslichefen Anna-Karin Lundgren har även varit med vid den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet.

K kommun har beslutat att S ska flyttas från Kby skola till annan skola inom kommunen. Ss vårdnadshavare har överklagat beslutet. Överklagandenämnden har den 7 september 2011 beslutat att K kommuns beslut tills vidare inte får verkställas.

Beslut

Nämnden upphäver K kommuns beslut.
Beslutet får inte överklagas.

Gällande bestämmelser m.m.

En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter som elevens vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Kommunen får frångå elevens vårdnadshavares önskemål bl.a. om det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. Ett placeringsbeslut som på denna grund avviker från vårdnadshavares önskemål gäller omedelbart om annat beslutas (10 kap. 30 § skollagen (2010:800)).

Ärendet

K kommun har beslutat att S ska flyttas till en annan skola inom kommunen med hänsyn till annan elev på Kby skola.

 
Ss vårdnadshavare har överklagat beslutet och anför att de känner en oro för att S ska må sämre. I maj 2010 inträffade en händelse som S och en flicka har olika syn på. En polisutredning öppnades men lades ned. Både S och flickan mådde väldigt dåligt. S vistades tio månader på ett hem för vård och boende och hans mående blev stadigt bättre. Under sommaren 2011 har han mått bra, skött sitt arbete och blev glad när han fick beslut att han skulle få fortsätta på Kby skola. Han har hela tiden samarbetat med socialtjänsthandläggare och skolpersonal. När det nya beslutet om att han skulle omplaceras fattades blev han arg och besviken på vuxenvärlden.

K kommun har som skäl för beslutet uppgett att en annan elevs skolgång skulle försvåras om S gick kvar på Kby skola. Eleven skulle sluta komma till skolan på grund av rädsla för S. Den sammanfattande bedömningen var att eleverna inte kunde ha en gemensam skolgång på Kby skola. Eftersom S inte har haft sin skolgång på Kby skola under det senaste läsåret samt att den andra eleven har fått en bättre fungerande skolgång under samma läsår, var det mest lämpligt att flytta på S.

I den utredning som Överklagandenämnden tagit del av ingår bl.a. anteckningar av kurator vid barn- och ungdomsförvaltningen, utkast till skolutredning, yttrande från K kommun, lägesrapport angående berörd elev och beskrivning av Ss reaktioner på beslutet om skolbyte.

Av utredningen i ärendet framgår bl.a. att båda eleverna är inskrivna i Kby skola och S har sin skolgång i vanlig klass. Den andra berörda eleven vägrar att gå till Kby skola utan har sin skolgång förlagd till en särskild stödenhet. Uppdraget för skola och socialtjänst är nu att motivera båda eleverna till studier i syfte att uppnå kunskapsmålen för årskurs 9. Båda vårdnadshavarnas ståndpunkter är att deras respektive barn har sin fulla rätt att gå på den skolan de önskar. Socialförvaltningen arbetar intensivt med motivationsstöd för den andra berörda eleven. Förvaltningschefernas fortsatta intention är att arbeta i nära samverkan mellan förvaltningarna enligt uppgjord plan i syfte att optimalt stödja båda eleverna och deras vårdnadshavare. – Den berörda eleven har efter att Överklagandenämnden beslutade att inhibera beslutet inte besökt Kby skola utan valt att gå till stödenheten. Hon uttrycker att hon kommer att vägra att ta emot undervisning på skolan och hon synes ha tappat motivationen till skolarbetet. – S har tagit väldigt illa vid sig av det överklagade beslutet och känner sig utpekad som förövare och upplever det som en bestraffning. Hans omgivning har upplevt att han har blivit nedstämd och känt en stark oro att han ska återgå i självskadebeteende.

Skäl för beslutet

I förarbetena till bestämmelsen anges bl.a. följande. Regeringens förslag innebär att en elev ska kunna flyttas om det är nödvändigt på grund av att beteende och handlingar negativt påverkar andra elevers trygghet och studiero. Avgörande vid bedömningen bör vara att det inte finns något annat sätt att tillförsäkra övriga elever en tillräckligt trygg skolmiljö och att andra för den berörda eleven mindre ingripande sätt att nå det eftersträvade resultatet har prövats och bedömts som otillräckliga. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt. Det är naturligtvis angeläget och det ligger i sakens natur, att den mottagande skolan gör allt för att underlätta bytet av skola, både för den elev som förflyttas och för övriga elever på den nya skolan. Ett beslut att flytta en elev ska vara en yttersta åtgärd som vidtas när andra möjliga åtgärder prövats och bedömts vara otillräckliga. Det är därför rimligt att anta att när en sådan åtgärd aktualiseras så finns det oftast ett behov av att den ska kunna verkställas omedelbart. Typiskt sett kan det handla om situationer då kommunen måste flytta på elever som kränker andra eller är våldsamma, splittra destruktiva kamratgäng o.s.v. Övriga elevers trygghet och studiero måste då snabbt kunna ges företräde framför den eller de störande elevernas intresse av att få gå kvar i den aktuella skolan (prop. 2006/07:69 s. 13).

 
Som Överklagandenämnden konstaterar i beslutet om inhibition finns det uppgifter om en allvarlig incident mellan de två eleverna under våren 2010. Det har inte gått att klarlägga vad som har hänt. Ord står mot ord och polisutredningen är nedlagd.

Av de redovisade förarbetena framgår tydligt att en förflyttning av en elev är den sista utvägen för att skapa arbetsro i skolan. Det innebär att skolan måste pröva i princip alla andra alternativ innan en tvångsförflyttning kan bli aktuell. Det har inte skolan gjort innan beslutet om förflyttning fattades gällande S. Av den planering och de åtgärder som kommunen nu presenterat framgår att man, såvitt Överklagandenämnden kan utläsa, vidtagit tämligen omfattande insatser för att skapa möjlighet för att båda eleverna ska kunna gå kvar på samma skola. Överklagandenämnden utgår från att åtgärderna ska vara tillräckliga eller, om så inte skulle vara fallet, att ytterligare stödinsatser görs. För närvarande saknas grund för att förflytta någon av de två eleverna som berörs av händelsen. Det överklagade beslutet ska således upphävas och överklagandet bifallas.

På Överklagandenämndens vägnarAnders Heiborn

Beslutet har fattats av Anders Heiborn, ordförande i nämnden, efter föredragning av Eva Hjulström.

Författningsbestämmelser m.m.

Enligt 2 kap. 1 § skollagen (1985:1100) skall varje kommun och landsting som styrelse för sitt offentliga skolväsende utse en eller flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900).

Enligt 4 kap. 6 § fjärde stycket skollagen får en kommun frångå vårdnadshavarens önskemål om att deras barn skall vara placerade i en viss skola om det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. Ett placeringsbeslut som på denna grund avviker från vårdnadshavarens önskemål gäller omedelbart om inte Skolväsendets överklagandenämnd beslutar något annat.

I 6 kap. 33 § kommunallagen anges att en nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Enligt 34 § får beslutanderätten emellertid inte delegeras i bl.a.
ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

I förarbetena till 4 kap. 6 § fjärde stycket skollagen (prop. 2006/07:69 s. 19 och 20) sägs bl.a. följande. Möjligheten att förflytta en elev enligt denna bestämmelse skall tillämpas restriktivt. Utgångspunkten måste vara att andra insatser har prövats och att det inte finns några andra sätt att ge de övriga eleverna en acceptabel skolmiljö. Kommunen måste göra en samlad bedömning av alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet varvid särskilt måste beaktas möjligheten att genom andra, för den berörda eleven, mindre ingripande åtgärder nå det eftersträvade resultatet. Avgörande för att bestämmelsen skall kunna tillämpas är således att flyttningsåtgärden är nödvändig. I detta ligger att alla andra möjligheter att åstadkomma en lösning på problemet är uttömda. Som ovan nämnts är dessa beslut till sin art mycket ingripande för den enskilda eleven och innefattar myndighetsutövning när det gäller skolpliktiga elever. I detta sammanhang bör därför erinras om de begränsningar som finns i en kommunal nämnds möjligheter att delegera sin beslutanderätt till exempelvis tjänstemän, se 6 kap. 33 och 34 §§ kommunallagen (1991:900).

Ärendet

Rektor K i Mariestads kommun beslöt den 25 mars 2008 att med stöd av 4 kap. 6 § fjärde stycket skollagen förflytta J från K-skolan till L-skolan. J:s vårdnadshavare har överklagat beslutet och i samband därmed yrkat att beslutet tills vidare inte ska gälla (inhibition).

Av en delegationsordning som gäller för barn- och utbildningsnämnden i Mariestads kommun framgår att beslut om elevers placering vid viss grundskola i kommunen enligt 4 kap. 6 § skollagen är delegerat till rektor.

Överväganden

Enligt skollagen ankommer det på den nämnd som kommunen utsett som styrelse för skolan att fatta bl.a. sådana placeringsbeslut som avses i 4 kap. 6 § fjärde stycket skollagen. Som framgår av redogörelsen för författningsbestämmelserna ovan finns bestämmelser om en nämnds möjligheter att till t.ex. en tjänsteman delegera sin beslutanderätt i 6 kap. 33 och 34 § kommunallagen. Av 34 § 3 framgår att nämnden inte får delegera ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda om de är av större vikt.

Ett villkor för tillämpningen av den berörda bestämmelsen i skollagen är att åtgärden att mot vårdnadshavarnas vilja placera deras barn i en viss skola är nödvändig med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. I detta ligger enligt förarbetena till bestämmelsen att alla åtgärder för att komma tillrätta med problemet måste vara uttömda. I förarbetena betonas också att beslutet är mycket ingripande för eleven. Med hänsyn härtill finner nämnden att ett sådant beslut är att anse som ett beslut av större vikt och som därför enligt kommunallagen inte får delegeras. Rektorn har således inte varit behörig att besluta om placeringen av J. Beslutet saknar därför laga verkan och bör upphävas.

Beslut

Nämnden förklarar att det överklagade beslutet saknar laga verkan och upphäver beslutet.
Yrkandet om inhibition lämnas till följd härav utan åtgärd.