Mottagande av elev i grundskolan

Beslut

Överklagandenämnden avslår överklagandet.

Beslutet får inte överklagas.

Ärendet

X kommun beslutade den 4 augusti 2014 via rektor vid Y skola att inte motta NN, bosatt i B kommun, i förskoleklass på Y skola i kommunen. Som skäl för beslutet angavs att de skäl som anförts inte med hänsyn till NNs personliga förhållanden kan ligga till grund för att särskilda skäl ska anses föreligga.

NNs vårdnadshavare har överklagat beslutet och anfört bl.a. följande. En fullgod och integrerad bedömning av NNs personliga förhållanden, med utgångspunkt i skollagen, borde resultera i att hans skäl att gå på Y skola är att betrakta som särskilda skäl. NN och hans bror är tvåspråkiga och italienska talas i hemmet. Båda bröderna har rätt att bli erbjudna modersmålsundervisning i skolan. NNs bror går redan på Y skola och får där modersmålsundervisning en timme i veckan. Mellan den skola B kommun erbjuder plats vid och Y skola är det drygt en mil och det är ca 45 minuters restid med kollektivtrafik. B kommun ordnar inte och kommer inte att ordna modersmålsundervisning i italienska. Det innebär att bröderna kommer att få helt olika tillgång till sitt modersmål samt att den dagliga logistiken måste hanteras på över en mils avstånd varje dag. Särskilda skäl med hänsyn till personliga förhållanden är ett vitt begrepp som kan inbegripa fler och andra skäl än behov av särskilt stöd av pedagogisk eller social karaktär, ett prioriteringsbegrepp som används av X kommun. Modersmålsundervisning är inte ett särskilt stöd utan en lagstadgad rättighet. Tillgång till modersmålsundervisning kan därför utgöra ett sådant särskilt skäl.

Skäl

Gällande bestämmelser

Ett barn har rätt att bli mottaget i förskoleklass med offentlig huvudman i en annan kommun än den som ska svara för barnets utbildning, om barnet med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens förskoleklass. (9 kap. 13 § skollagen, 2010:800)

Av förarbetena framgår att prövningen om mottagande av elev från annan kommun ska göras av den kommun där barnet önskar gå i förskoleklass. Det är barnets förhållanden som ska prövas. Regeln kan till exempel bli tillämplig i situationer där familjens bosättning gör det betydligt enklare att ta sig från bostaden till en skolenhet med förskoleklass i en annan kommun än hemkommunen. Även föräldrarnas möjligheter att skjutsa barnet måste beaktas eftersom deltagande i förskoleklass inte ger laglig rätt till skolskjuts. I bedömningen måste också beaktas vid vilken skolenhet den andra kommunen avser att placera barnet med tillämpning av bestämmelserna i 15 §. Om mottagandet i en annan kommun än hemkommunen innebär t.ex. betydligt kortare resväg bara med placering vid en viss skolenhet, måste det stå klart att barnet också placeras vid den skolenheten för att särskilda skäl ska föreligga. (Prop. 2009/10:165 s. 723)

Överklagandenämndens bedömning

Hemkommunen är skyldig att ordna modersmålsundervisning utifrån det regelverk som finns. Omständigheten att B kommun inte anordnar modersmålsundervisning kan inte anses vara ett särskilt skäl för NN att med hänsyn till sina personliga förhållanden få gå i en skolenhet i X kommun.

Inte heller familjens bosättning kan medföra att det får anses vara ett särskilt skäl med hänsyn till hans personliga förhållanden. Det framgår inte av utredningen att det är betydligt enklare att ta sig från familjens bostad till Y skola eller annan skolenhet i X kommun än till en skolenhet i B kommun. Omständigheten att NNs bror går på Y skola kan inte leda till en annan bedömning.

Vad som i övrigt framkommer i ärendet utgör inte heller särskilda skäl.

Mot bakgrund av ovanstående ska överklagandet avslås.

På Överklagandenämndens vägnar

Barbro Molander
Åsa Lindbäck

X-kommun beslutade att NN inte skulle vara fortsatt placerad vid Z-skola i X-kommun. NNs vårdnadshavare har överklagat beslutet.

Beslut

Överklagandenämnden upphäver det överklagande beslutet.

Beslutet får inte överklagas.

Ärendet

X-kommun beslutade den 18 juni 2013 att frångå vårdnadshavarnas önskemål om att NN skulle vara fortsatt placerad vid Z-skola i X-kommun. Som skäl för beslutet anförde X-kommun bl.a. att omplaceringen är nödvändig med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero på Z-skola. Av beslutsunderlaget framgår att NN i stället skulle placeras vid en skola i Y-kommun, som är NNs hemkommun.

NNs vårdnadshavare har överklagat beslutet och anfört bl.a. följande. Kommunen har motiverat sitt beslut med uppgifter som är felaktiga och som saknar grund. Sonen har inte varit något hot mot eller stört studieron för de övriga eleverna.

Skäl

Gällande bestämmelser

Hemkommunen ansvarar för att utbildning i grundskolan kommer till stånd för alla som enligt denna lag har rätt att gå i grundskolan och som inte fullgör sin skolgång på annat sätt (10 kap. 24 § skollagen, 2010:800). 
En kommun får ta emot en elev från en annan kommun i sin grundskola bl.a. efter önskemål av vårdnadshavarna (10 kap. 27 § skollagen). Om det återstår endast en årskurs har en elev, som har tagits emot i en kommuns grundskola, rätt att gå klart den sista årskursen (10 kap. 28 § andra stycket skollagen).

En elev ska placeras vid den av kommunens skolenheter som elevens vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Kommunen får frångå elevens vårdnadshavares önskemål bl.a. om det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero. Ett placeringsbeslut som på denna grund avviker från vårdnadshavares önskemål gäller omedelbart om inte annat beslutas (10 kap. 30 § skollagen).

Överklagandenämndens bedömning

X-kommun har efter ansökan från NNs vårdnadshavare inför höstterminen i årskurs 7 frivilligt tagit emot NN och placerat honom vid en av kommunens grundskolor. Mottagandet har bl.a. baserats på en överenskommelse mellan de s.k. Nordostkommunerna. Överenskommelsen innebär att kommunens egna grundskolor i mån av plats står öppna för elever som är hemmahörande i de övriga Nordostkommunerna.

X-kommun har därefter beslutat att NN inte längre ska vara placerad vid den aktuella skolan och inte heller vid någon annan skolenhet i kommunen. NN skulle vid tiden för beslutet börja årskurs 9.

Enligt gällande bestämmelser har en elev som har tagits emot från en annan kommun rätt att gå kvar sista årskursen i kommunens grundskola. Några undantag från denna bestämmelse framgår inte av skollagen. Trots det har X-kommun beslutat att skriva ut NN. Som motivering har anförts att en omplacering är nödvändig med hänvisning till andra elevers trygghet och studiero enligt 10 kap. 30 § andra stycket 2 skollagen. Den aktuella bestämmelsen reglerar en kommuns möjlighet att placera en elev vid en annan skolenhet, inom den egna kommunen. Den reglerar inte någon möjlighet för en kommun att skriva ut en elev från kommunens grundskola eller placera eleven vid en skola i en annan kommun. Överklagandenämnden kan inte finna att det i skollagen ges utrymme för en kommunöverskridande tillämpning av bestämmelsen.

X-kommun har mot bakgrund av det anförda enligt nämndens bedömning saknat laglig grund för sitt beslut.

Om det skulle finnas tillräckliga skäl att med hänvisning till andra elevers trygghet och studiero att placera NN vid en annan skolenhet, ska omplaceringen ske inom X-kommun. Att Y-kommun har förklarat sig beredd att ta emot NN och placera honom vid en av kommunens egna skolenheter ger inte anledning till någon ändrad bedömning.

Beslutet att omplacera NN med hänvisning till andra elevers trygghet och studiero enligt 10 kap. 30 § andra stycket 2 skollagen ska upphävas.

På Överklagandenämndens vägnar

Barbro Molander

Beslutet har fattats av Barbro Molander, ordförande i nämnden, samt Magnus Åhammar, Birgit Blomqvist, Görel Bråkenhielm, Einar Jakobsson och Gunilla Thole efter föredragning av juristen Matilda Björlingson.