Till innehållet

Särskilda skäl gjorde att en elev kunde tas emot i specialskolan trots måttlig hörselnedsättning


Beslut 2015-04-23 dnr 2014:540

ÖVERKLAGAT BESLUT

Beslut av Specialpedagogiska skolmyndigheten

BESLUT

Överklagandenämnden bifaller överklagandet och beslutar att NN ska tas emot i specialskolan.

Beslutet kan inte överklagas.

ÄRENDET

NN har ansökt om att tas emot i X-skolan i Y-kommun som är en specialskola för elever med behov av undervisning på både teckenspråk och svenska.

Specialpedagogiska skolmyndigheten att avslå NN:s ansökan. Som skäl för beslutet angavs att det inte är hörselmässigt motiverat enligt skollagen att ta emot NN i specialskolan.

Vårdnadshavarna har överklagat beslutet och anfört i huvudsak följande. NN borde beredas plats i specialskola med hänsyn till sociala, psykologiska och språkliga skäl. NN har teckenspråk som sitt modersmål eftersom båda föräldrarna är döva. Hen använder också talad svenska med bl.a. sina hörande syskon och med sina släktingar. Hen spelar fotboll och innebandy med talande och hen simmar med döva. Hen umgås gärna med simmarkamraterna utanför träningarna. Hen har ibland svårt att hänga med i talande miljö, men är duktig på att ta efter andra. Hen går på en tvåspråkig förskola och känner sig trygg av att vara tvåspråkig. I en teckenspråklig miljö är hen fullt delaktig medan hen i en talspråklig miljö riskerar att inte kunna vara det. Specialskolan är det enda ställe där NN kan få en trygg tvåspråkig utveckling där pedagogiken anpassas individuellt efter den hörselnedsättning barnen har. Det blir inte så i grundskolan. Exempel som visar att NN hör dåligt och behöver båda språken för sin utveckling är bl.a. att hörseln tenderar att bli sämre för varje gång hens hörsel mäts och på sikt räknar de med att NN förlorar mycket av den hörsel hen har idag.

Vårdnadshavarna har i ärendet lämnat in bl.a. ett intyg från Psykiatrin i Z- läns landsting daterat den 3 december 2014, ett intyg från Audiologiska kliniken daterat den 16 april 2014 samt en pedagogisk kartläggning från den 3 oktober 2014. Vårdnadshavarna har vidare lämnat in en sammanfattad bedömning från dövpsykiatriska mottagningen i Y daterad den 14 januari 2015 och ett utdrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, om tvåspråkighet.

SPSM har i sina yttranden anfört bl.a. följande. NN har en hörselnedsättning med ett medelvärde runt 40dB. NNs ansökan om plats i X-skolans förskoleklass avslogs på grund av att hen hörde för bra och sedan dess har NN varit kvar på den kommunala förskolan. Inget framkommer i de underlag som finns i ärendet eller i de kontakter som funnits mellan skolan och föräldrar som kan komma att påverka antagningen till specialskolan. Beslutet grundar sig på att eleven kan få en fullgod utbildning i den vanliga grundskolan. Traditionellt tillhör elever med den här typen av hörselnedsättning inte specialskolans målgrupp. Det finns ingen nivå på hörselnedsättningen angiven i skollagen eftersom förmågan att diskriminera och förstå vad man hör kan vara mycket varierande. Att eleven har teckenspråk i familjen har aldrig varit ett kriterium för mottagande i specialskolan. Om så skulle vara fallet måste förändringar göras och förtydligas i specialskolans regelverk.

SKÄL

Gällande bestämmelser

Barn som på grund av sin funktionsnedsättning eller andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller grundsärskolan ska tas emot i specialskolan om de

  1. är dövblinda eller annars är synskadade och har ytterligare funktionsnedsättning,
  2. i annat fall än som avses i 1 är döva eller hörselskadade, eller
  3. har en grav språkstörning.

Frågan om mottagande i specialskolan prövas av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Ett beslut om mottagande i specialskolan ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs (7 kap. 6 § skollagen, 2010:800).

ÖVERKLAGANDENAMNDENS BEDÖMNING

Frågan i ärendet är om NN har en hörselskada och om hen på grund av denna eller av andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan och därmed ska tas emot i specialskolan. Hänsyn till NNs bästa ska tas vid bedömningen.

Utredningen visar att NN har en hörselnedsättning med genetisk diagnos, som upptäcktes vid späd ålder. Hen har hereditet för hörselnedsättning då hens mamma är döv sedan födseln. Pappan är gravt hörselskadad efter en infektion. Av intyget från audiologiska kliniken den 16 april 2014 och ett audiogram daterat den 28 augusti 2014 framgår att NN vid nyföddhetsmätning hörde 50dB och att hen vid den senaste hörselmätningen i december 2013 visat en dubbelsidig, måttlig hörselnedsättning (tonmeddelande höger 33, vänster 40). Med stöd av dessa uppgifter kan Överklagandenämnden konstatera att NN har en funktionsnedsättning i form av en hörselskada. Vidare framgår av utredningen att hen har teckenspråket som sitt första språk.

Kan NN på grund av sin funktionsnedsättning inte gå i grundskolan?

Överklagandenämnden ska därefter bedöma om NN på grund av sin funktionsnedsättning inte kan gå i grundskolan. NN går i förskoleklass och har ännu inte börjat gå i grundskolan.

NN har en måttlig hörselnedsättning och hen kan kommunicera på både teckenspråk och talad svenska. Hen är uppväxt i en tvåspråkig familj där mamma och pappa talar teckenspråk och syskonen har talat språk.

Av den pedagogiska kartläggningen framgår bl.a. att NN är delaktig i olika aktiviteter även när hen inte använder hörapparaterna men då oftare ger uttryck för att hen inte uppfattar vad som sägs. NN använder både teckenspråk och talspråk beroende på situation. Hen kommunicerar helst på talad svenska men tar till teckenspråk vid behov. I lärandemiljön ser man att NN utvecklas mest i en god ljudmiljö som är anpassad efter hens hörselskada. Det sociala samspelet blir begränsat när hen inte hör vad kompisar säger eller när de inte förstår honom. NN blir frustrerad när missförstånd uppstår. Hen behöver stöd av vuxna i kommunikationen. NN behöver tillgång till både talspråk och teckenspråk för sin utveckling.

Överklagandenämnden anser inte att det finns tillräckligt stöd i utredningen för att nu anta att NN enbart på grund av sin hörselnedsättning inte kan gå i grundskolan.

Kan NN av andra särskilda skäl inte gå i grundskolan?

Frågan är då om NN på grund av andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan. I förarbetena uttalas bl.a. följande i fråga om vad som kan anses vara särskilda skäl. Det kan finnas elever vars behov bäst tillgodoses i en statlig specialskola trots att skolan i hemkommunen är anpassad till den enskilda elevens behov. Ett särskilt skäl kan vara att barnet på grund av sitt funktionshinder har haft det mycket svårt med utanförskap i sin hemskola eller på annat sätt farit illa. Även omständigheten att barnets möjligheter till social samverkan bättre kan tillgodoses vid en specialskola kan vara ett sådant skäl. Även i dessa undantagsfall är det en förutsättning att barnet tillhör specialskolans målgrupp. En helhetsbedömning utifrån såväl pedagogiska som sociala grunder bör ske inför ett ställningstagande i frågan om en elev ska gå i specialskolan, grundskolan eller särskolan. (Se prop. 2007/08:112 sid. 11).

I intyget utfärdat vid Psykiatrin vid Z- läns landsting daterat den 3 december 2014, anges att undervisning i en teckenspråkig skolmiljö är lämplig med tanke på NNs hörselnedsättning och att hens första språk är teckenspråk.

Av den sammanfattade psykologiska bedömningen den 14 januari 2015 framgår att NN vad gäller verbal och perceptuell funktion presterar på en nivå över sin aktuella ålder, men att hen har lägre resultat vad gäller de sociala och de praktiska färdigheterna. Hen behöver anpassning i den psykosociala miljön, exempelvis genom att man ser till vilka kommunikativa metoder som fungerar bäst och genom att hen går i en mindre grupp. NN fokuserar mer på uppgiften när kommunikationen sker via teckenspråk och det gör att kommunikations-perspektivet blir centralt för NN. Möjligheten för honom att kunna välja den kommunikativa metod som hen föredrar gör att frustrationen med språkliga krockar undviks. Den sammantagna bilden gör vidare att "Children of Deaf Adults"- perspektivet måste tas med i bedömningen. Det berör barn vars ena eller båda föräldrar har en dövhet eller hörselnedsättning. Dessa barn etablerar sin identitet till stor del i hemmiljön varför barnen även om de har en hörande funktion kan utveckla en "döv identitet". Dessa barn kan feltolkas i kontakten med omvärlden, utifrån omvärldens förväntningar.

I SPSM:s egen information om tvåspråkighet avseende svenskt teckenspråk och svenska den 1 december 2014 anges bl.a. följande. Specialskolan ger en trygg tvåspråkig utveckling i en miljö där språken betraktas som lika viktiga. Barnet utvecklar båda språken i alla skolans ämnen och miljöer. Grundskolan kan erbjuda barn med hörselnedsättning vissa kunskaper i teckenspråk men kan inte ge dem möjlighet att utveckla båda språken på samma sätt som i specialskolan. Möjligheten till full delaktighet minskar betydligt i grundskolan då personalen inte behärskar båda språken.

Överklagandenämnden anser, vid en helhetsbedömning, att utredningen i ärendet ger stöd för att NN på grund av andra särskilda skäl inte kan antas kunna gå i grundskolan. Överklagandenämnden har i sin bedömning tagit hänsyn till barnets bästa och bl.a. vikten av att NN, som har teckenspråk som sitt första språk och en förmodad "döv identitet" ges möjlighet till full delaktighet. Det finns därmed förutsättningar för att NN ska tas emot i specialskolan och överklagandet ska bifallas.

På Överklagandenämndens vägnar
Barbro Molander
Madelene Liinanki

Beslutet har fattats av Barbro Molander, ordförande i nämnden, samt Magnus Åhammar, Birgit Blomqvist, Einar Jakobsson, Gunilla Thole och Lars Werner efter föredragning av juristen Madelene Liinanki. I ärendets slutliga handläggning har kanslichefen Anna-Karin Lundgren och juristen Jeanna Fransén deltagit.