Till innehållet

Urvalsprincipen generell språkstörning är godtagbar vid urvalet till en särskild resursskola


Beslut 2017-08-10 dnr 2017:410

ÖVERKLAGAT BESLUT

Beslut den 5 maj 2017 om skolplacering

Beslut

Överklagandenämnden bifaller överklagandet och förordnar att NN ska beredas plats på X skola från och med höstterminen 2017. Beslutet får inte överklagas.

Ärendet

Z kommun beslutade den 5 maj 2017 att avslå NNs ansökan om placering i förskoleklass vid X skolainför höstterminen 2017. Som skäl för beslutet angavs att eleven inte uppfyller antagningskriteriet generell språkstörning.
Kommunen har i yttrande till Överklagandenämnden i huvudsak angett att beslutet är fattat med stöd av 9 kap. 15 § andra stycket skollagen (2010:800). Att erbjuda NN plats vid X skola skulle medföra betydande ekonomiska och organisatoriska svårigheter för kommunen. Ett utökat elevantal skulle bland annat kräva en utbyggnad av skolenheten och ytterligare personal.

NN har, genom sina vårdnadshavare, överklagat beslutet. De har i huvudsak anfört följande. NN har stora generella svårigheter i sitt språk. Hon är i behov av den extra språkhjälp som endast X skola kan erbjuda.
Skälen för beslutet

Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 15 § första stycket skollagen ska en elev placeras vid den av kommunens skolenheter där elevens vårdnadshavare önskar att eleven ska gå. Om den önskade placeringen skulle medföra att en annan elevs berättigade krav på placering vid en skolenhet nära hemmet åsidosätts, ska dock kommunen placera eleven vid en annan skolenhet.
Av 9 kap. 15 § andra stycket skollagen framgår att kommunen annars får frångå elevens vårdnadshavares önskemål endast om den önskade placeringen skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen.
Av 28 kap. 12 § 6 skollagen följer att ett beslut av en kommun om skolplacering enligt 9 kap. 15 § andra stycket samma lag får överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. I förarbetena uttalas att ett beslut enligt detta stycke är av så ingripande karaktär för den enskilde att det ska kunna överklagas genom förvaltningsbesvär (prop. 2009/10:165 s. 580). Beslut enligt första stycket i samma paragraf överklagas däremot till allmän förvaltningsdomstol (laglighetsprövning, se 28 kap. 18 § första stycket skollagen).

Överklagandenämndens bedömning

Får Överklagandenämnden pröva överklagandet?

Överklagandenämnden konstaterar inledningsvis att Z kommun har fattat ett beslut om uppskjuten skolplikt för NN. Hon omfattas följaktligen av bestämmelserna som styr placering i förskoleklass i 9 kap. skollagen.
Den första fråga som Överklagandenämnden ska ta ställning till är om Z kommuns beslut får prövas av Överklagandenämnden, dvs. om beslutet är ett beslut om placering som grundar sig på 9 kap. 15 § andra stycket skollagen.
Z kommun har anfört att NN inte kan tas emot på X skola, inriktning tal och språk, eftersom en sådan placering skulle innebära ekonomiska och organisatoriska svårigheter för kommunen. Z kommun har inte gjort gällande att någon annan elevs rätt till skolplacering nära hemmet har behövt prioriteras före NNs vårdnadshavares rätt att välja skola.
Mot denna bakgrund anser Överklagandenämnden att nämnden är behörig att pröva överklagandet (jfr Överklagandenämndens beslut den 16 juni 2016, dnr 2016:45).

Bedömningen i detta fall

Möjligheterna att överklaga ett placeringsbeslut enligt 9 kap. 15 § andra stycket skollagen har enligt förarbetena sin främsta betydelse för att ge eftertryck åt lagens krav på en individuell bedömning i det enskilda fallet. Kommunen ska kunna visa att den har gjort en individuell prövning av önskemålet om placering och redovisa vilka åtgärder eller utgifter den önskade placeringen skulle kräva, dvs. vad de betydande organisatoriska och ekonomiska svårigheterna skulle bestå av (prop. 2009/10:165 s. 580).

Överklagandenämnden har inte skäl att ifrågasätta Z kommuns uppgifter om att X skolainte kan ta emot alla elever som sökt till skolan. Enligt Överklagandenämndens uppfattning står det mot den bakgrunden klart att det skulle medföra höga kostnader att bereda ytterligare elever plats, eftersom det sannolikt skulle kräva en utbyggnad av skolenheten och eventuellt ytterligare personal. I förarbetena till skollagen har också utgångspunkten varit att det självklara fallet av betydande ekonomiska och organisatoriska svårigheter är att alla sökande inte får plats på en skolenhet (prop. 1992/93:230 s. 73). Z kommun har således haft rätt att neka elever plats på X skola, inriktning tal och språk.

Nästa fråga blir då vilka elever som ska nekas plats, dvs. hur Z kommun har gjort urvalet av elever.

Några närmare bestämmelser om hur urvalet ska ske finns inte i skollagen. Högsta förvaltningsdomstolen har bedömt att skollagens bestämmelser inte hindrar att en kommun inrättar enheter inom grundskolan med inriktning mot elever i behov av särskilt stöd. Bestämmelserna hindrar inte heller kommunerna från att göra en behovsprövning i samband med placering vid en skola med inriktning mot elever i behov av särskilt stöd (se Högsta förvaltningsdomstolens dom den 28 juni 2017, mål nr 3086-16).

Kommunerna har följaktligen ett relativt stort utrymme att själva bestämma vilka principer för antagningen som ska tillämpas vid antagning till de särskilda resursskolorna. Ett grund-läggande krav är emellertid att urvalet sker på ett objektivt, sakligt och icke-diskriminer¬ande sätt (jfr Högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2015 ref. 50).
Enligt Överklagandenämndens mening är den urvalsprincip som har tillämpats av Z kommun, att eleven ska uppfylla kriterierna för diagnosen generell språkstörning, godtagbar.

Vårdnadshavarna har åberopat ett logopedutlåtande där det bland annat framgår följande. NN har sådana faktiska svårigheter i vardagen att hon sammantaget har en generell språkstörning. Den generella språkstörningen drabbar flera domäner av språk- och kommunikations¬förmågan, även om förståelsesidan är något bättre än uttryckssidan.

Kommunen har inte närmare redogjort för grunderna till att kommunen gjort en annan bedömning än logopeden avseende om NN uppfyller antagningskriteriet till X skola, inriktning tal och språk. Överklagandenämnden bedömer därför att utredningen i ärendet inte ger stöd för att avslå vårdnadshavarnas ansökan om skolplacering vid den önskade skolan på denna grund.

Överklagandenämnden finner att Z kommun följaktligen inte har haft fog för sitt beslut. Överklagandet ska därför bifallas på så sätt att NN ska beredas plats på X skola, inriktning tal och språk.

Överklagandenämnden noterar slutligen att Z kommun i yttrande till Överklagandenämnden har anfört att NN inte heller är bosatt i Y, där X skola är belägen. Överklagandenämnden bedömer att när det gäller vilka elever som en kommun placerar på sin resursskola är det, om fler elever i kommunen än som får plats önskar gå där, inte en acceptabel urvalsgrund om eleven bor i Y där skolan är belägen. Denna invändning föranleder följaktligen inte någon annan bedömning.
På Överklagandenämndens vägnar

Magnus Åhammar

Beslutet har fattats av Magnus Åhammar, vice ordförande i nämnden, samt Birgit Blomqvist, Einar Jakobsson, Gunilla Thole, Marie Johannesson och Lars Werner efter föredragning av juristen Helena Söderberg. Kanslichefen Anna-Karin Lundgren har även varit med vid den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet.