Till innehållet

Skolan ska utreda orsakerna till omfattande frånvaro för elev i behov av särskilt stöd


Beslut

Överklagandenämnden upphäver det överklagade beslutet om åtgärdsprogram och återförvisar ärendet till rektorn vid Y-skolan för skyndsam kompletterande utredning och förnyad prövning.

Beslutet får inte överklagas.

Ärendet

Bakgrund

Överklagandenämnden har tidigare fattat beslut i flera ärenden gällande åtgärdsprogram för NN som nu går i årskurs 3 på Y-skolan i X kommun. Det första ärendet (2019:352) gällde ett åtgärdsprogram innefattande beslut om anpassad studiegång från den 1 mars 2019. Nämnden upphävde beslutet eftersom den pedagogiska utredningen var bristfällig och bl.a. saknade analys av orsakerna till NN:s svårigheter i skolan.

Ytterligare två ärenden med överklagade beslut från den 17 oktober 2019 (dnr 2019:1779) respektive den 11 november 2019 (dnr 2019:1804) har skrivits av eftersom nya beslut om åtgärdsprogram har fattats innan nämnden hunnit pröva de överklagade besluten.

Det överklagade beslutet

Den 12 december 2019 beslutade rektorn vid Y-skolan om ett nytt åtgärdsprogram för NN.

Av beslutet om åtgärdsprogram framgår bl.a. följande. NN har ett behov av särskilt stöd för att ge honom förutsättningar att orka vara i skolan, genomföra skoluppgifter och nå godtagbara kunskaper i samtliga ämnen. Hans behov ser ut enligt följande.

  • Regelbundna avstämningslektioner i mindre sammanhang för att säkra måluppfyllelsen
  • Förtroendefulla och få relationer samt varierad och motivationsskapande undervisning för att nå aktuella kunskapskrav
  • Stöd i samband med matsituationen
  • Att någon för eleven känd person möter upp på morgonen
  • Återhämtning under skoldagen
  • Att få vara med i planeringen under schemabrytande aktiviteter

För att tillgodose NN:s behov av särskilt stöd har skolan beslutat om följande åtgärder.

  • Rutiner för matsituationen: en pedagog är med NN och ytterligare en elev i ett annat rum under maten varje dag (tillsvidare).
  • Pröva på i bamba återupptas. Liten matlåda ska förberedas som NN kan hämta.
  • Socialpedagog utsedd att finnas till i samband med mottagandet på morgonen (varje morgon, tillsvidare). Socialpedagog har kontakt med vårdnadshavare om eleven inte dyker upp.
  • För att spara på NN:s ork har han på tisdagar kl. 09.30–10.00 möjlighet att vara inne på rasten (tillsvidare). Kan även gälla andra raster vid behov.
  • Under alla helklasslektioner är det två lärare/socialpedagog i klassen. En lärare är den som i första hand är nära NN.
  • Klasslärarna ansvarar för kunskapsutvecklingen och en av dem har extra avsatt tid med eleven för detta samt för att hitta elevens motivation genom individualisering. De flesta lektionerna måndagar och tisdagar (tillsvidare).

Överklagandet

NN har överklagat beslutet, genom sina vårdnadshavare, som i huvudsak anfört följande. Samtliga skolans utredningar är bristfälliga, alltför allmänt hållna och saknar helt analys av NN och hans behov. Detta trots att problematiken funnits under en längre tid. Skolan har inte tagit hänsyn till utredningen från skol­psykolog, en neuropsykiatrisk utredning eller de svar som föräldrarna har lämnat i formulär. De saknar utredning som går på djupet med NN:s problematik och åtgärder som tar ett helhetsgrepp. Åtgärderna är otillräckliga och saknar mätbara mål. De genomförs inte och följs inte heller upp. De vill veta hur målet för närvaron ser ut och vilka kunskapsmål som ska nås på kort och lång sikt. Åtgärderna måste dessutom omfatta hela NN:s skoldag, även fritids.

NN är i behov av rutin och kontinuitet och han har svårt att arbeta på egen hand. Såväl utredningen som åtgärdsprogrammet saknar analys som leder fram till åtgärder som får NN att orka hela skolveckan. När de har föreslagit att skolan ska överväga en personlig assistent har detta uteslutits utifrån ekonomiska argument. En fast resursperson som jobbar med NN skulle innebära att han fick trygga relationer, rutiner och någon som kunde läsa av när han behöver pauser. Skolan utgår ifrån sin egen organisation istället för NN:s behov. Mer stöd behöver sättas in istället för att acceptera en situation där han endast är närvarande ca 50 % av tiden.

Sammantaget anser de inte att skolan har tagit till sig av Överklagandenämndens kritik i det tidigare ärendet. De hoppas att Överklagandenämnden kan understryka vikten av att skolan skyndsamt och grundligt utreder NN:s skolproblematik och sätter in åtgärder för att NN ska orka skolan.

Rektorns inställning

Rektorn har i yttrande till Överklagandenämnden uppgett att beslutet om åtgärdsprogram står fast.

Utredningen i ärendet

  • Pedagogisk utredning från vecka 36, 2019.
  • Pedagogisk kartläggning från den 28 augusti 2019.
  • Utredning av elevs frånvaro från den 14 oktober 2019.
  • Intyg till skolan från psykolog på BUP-mottagning, daterat den 27 september 2019.
  • Utredning av klagomål, Y-skolan årskurs 3, X kommun den 18 december 2019.

Skälen för beslutet

Gällande bestämmelser m.m.

Av 3 kap. 2 § skollagen (2010:800) framgår att alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så längt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser.

Av 3 kap. 7 § skollagen framgår att om det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, trots att stöd har getts i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen, ska detta anmälas till rektorn. Detsamma gäller om det finns särskilda skäl att anta att sådana anpassningar inte skulle vara tillräckliga. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt. Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd. Stödet ska ges med utgångspunkt i elevens utbildning i dess helhet, om det inte är uppenbart obehövligt.

Av 3 kap. 9 § skollagen framgår att ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska behovet av särskilt stöd och hur det ska tillgodoses framgå. Av programmet ska det också framgå när åtgärderna ska följas upp och utvärderas och vem som är ansvarig för uppföljningen respektive utvärderingen. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas.

 Av 3 kap. 10 § skollagen framgår att det särskilda stödet ska ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

Förarbeten och allmänna råd

I förarbetena till bestämmelsen i 3 kap. 7 § skollagen, tidigare 3 kap. 8 §, (prop. 2009/10:165 s. 664) anges bl.a. följande. I paragrafens första stycke föreskrivs en anmälnings­plikt så snart det kan befaras att eleven inte kommer att nå de kunskaps­krav som minst ska uppnås. […] Genom paragrafen införs även en skyldighet att ge särskilt stöd till elever med andra svårigheter än svårigheter i skolarbetet. Med uttrycket ”andra svårigheter i sin skolsituation” avses sådana situationer där en elev behöver särskilt stöd även om det just då inte finns anledning befara att han eller hon inte ska nå de kunskapskrav som minst ska nås.

I förarbetena till bestämmelsen i 3 kap. 9 § skollagen (prop. 2013/14:160 s. 27 ff.) framkommer bl.a. följande. Åtgärdsprogrammet ska vara ett redskap för lärare, rektorer och annan skolpersonal i arbetet med att stödja en elev i behov av särskilt stöd så att han eller hon kan uppnå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Programmet är samtidigt en bekräftelse på elevens behov av särskilt stöd och de stödåtgärder som ska sättas in. När elevens behov är av sådan karaktär och omfattning att de inte kan tillgodoses genom stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen är det fråga om behov av särskilt stöd och det är dessa behov som ska anges i åtgärdsprogrammet. Såväl behovet av särskilt stöd som de konkreta åtgärder som ska vidtas ska anges i programmet.

I Skolverkets allmänna råd ”Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan” pås. 21-23går det bl.a. att läsa följande. Utredningenav en elevs frånvaro syftar till att skolan skaffar sig ett tillräckligt underlag för att förstå orsaken till elevens frånvaro. Det är viktigt att skolan utreder vad i skolsituationen som förorsakar en elevs svårigheter för att bedöma vilka åtgärder som skolan behöver vidta. Det är viktigt att rektorn ser till att åtgärder följs upp och om de visat sig verkningslösa, nya åtgärder prövas och utvärderas för att få eleven att delta i utbildningen.

Överklagandenämndens bedömning

Ramen för prövningen

Överklagandenämnden kan vid en prövning av ett överklagat åtgärdsprogram antingen fastställa eller upphäva det överklagade beslutet. Om det överklagade beslutet upphävs ska ärendet, om det behövs, visas åter till rektorn för ny prövning (28 kap. 16 § andra stycket skollagen).

Överklagandenämnden kan inte stryka eller lägga till uppgifter i ett åtgärds­program, eller bestämma att en viss åtgärd ska sättas in. Överklagande­nämnden kan inte heller pröva verkställig­heten av åtgärdsprogrammet utan förutsätter att skolan genomför de åtgärder som beslutas.

Prövning av det aktuella åtgärdsprogrammet

Vårdnadshavarnas medverkan

Av 3 kap. 9 § skollagen framgår att eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas. Enligt Överklagande­nämndens praxis innebär detta att de inför upprättandet av ett åtgärdsprogram har rätt att få insyn i utredningen och ha möjlighet att få framföra sina synpunkter. Det överlåts åt skolan att ha ett bestämmande inflytande över innehållet i åtgärds­programmet (jfr Överklagandenämndens beslut den 8 oktober 2015, dnr 2015:296 och beslut den 19 oktober 2012, dnr 2012:434).

Av utredningen som legat till grund för beslutet framgår att såväl eleven som vårdnadshavaren har medverkat och inkommit med uppgifter inför upprättandet av åtgärdsprogrammet. Över­klagande­nämnden finner därför att eleven och vårdnadshavaren har getts tillfälle att delta på så sätt som skollagen föreskriver.

Allmänna utgångspunkter

Av ett åtgärdsprogram ska det framgå vilka behov av särskilt stöd som en elev har och hur behovet ska tillgodoses. Det är därmed också av vikt att åtgärds­programmet är baserat på ett tillräckligt underlag där det framgår vilka behov av särskilt stöd eleven har. Överklagandenämndens prövning innefattar därför både en bedömning av om utredningen är tillräcklig för att bedöma elevens behov av stöd samt om åtgärdsprogrammet innehåller tillräckliga åtgärder för att tillgodose behovet (jfr prop. 2009/2010:165 s. 585 f.).

En utredning bör bestå av två delar; en del där elevens skolsituation kartläggs och eventuella utlåtanden inhämtas och en del med en bedömning, utifrån den kartläggande delen, av vilken typ av särskilt stöd eleven har behov av och ungefär i vilken omfattning. I den kartläggande delen krävs som regel även en analys av de tänkbara orsakerna till elevens svårigheter (jfr bl.a. Överklagandenämndens beslut den 16 januari 2014 med dnr 2013:468).

Överklagandenämnden har tidigare uttalat att skolan även, i vissa fall, har en skyldighet att ge särskilt stöd till elever med andra svårigheter i sin skolsituation. Med andra svårigheter avses situationer där en elev kan behöva särskilt stöd även om det just då inte finns anledning att befara att eleven inte ska nå de kunskaps-krav som minst ska nås. Det kan exempelvis vara fråga om hög frånvaro, funktionsnedsättning eller sociala svårigheter som på längre sikt kan påverka elevens möjligheter att nå kunskapskraven (se prop. 2009/2010:165 s. 664 och Överklagandenämndens beslut den 16 juni 2016, dnr 2016:173).

Utredningen i ärendet

Av utredningen i ärendet framkommer bl.a. att NN har koncentrations­svårig­heter och en uttalat trötthet som gör att han har svårt att orka hela skoldagar- och veckor. Han har ett stort behov av rutiner, att få arbeta med personer han känner sig trygg med och han är känslig för krav. Även om skolan inte anger omfatt­ning­en framkommer det tydligt att ett stort problem är NN:s höga frånvaro. Han har tidigare haft anpassad studiegång med kortare dagar för att göra det lättare för honom att komma till skolan. Det framkommer också att NN utreds och vårdnads­havarna har angett att han har diagnostiserats.

Enligt Överklagandenämndens mening finns det i den tillgängliga utredningen indikationer på att de svårigheter som NN upplever i skolan kan ha samband med en funktions­ned­sättning. Även den höga frånvaron kan vara kopplad till en sådan problematik. Överklagandenämnden konstaterar därför att det finns en skyldighet för skolan att utreda NN:s behov av särskilt stöd– även om han i nuläget upp­fyller de kunskapskrav som minst ska uppnås.

De pedagogiska utredningarna beskriver i stort vilka svårigheter NN har i skolan. I utredningarna analyseras dock inte de bakomliggande orsakerna till svårigheterna, vilket är en brist. Om en elev exempelvis har en viss funktions­nedsättning behöver den pedagogiska utredningen innehålla en analys av hur den aktuella funktionsnedsättningen påverkar elevens skolsituation och vilka behov av särskilt stöd som uppkommer på grundav denna. Det är inte godtagbart att enbart hänvisa till psykisk ohälsa.

I det aktuella ärendet behöver skolan också analysera orsakerna till NN:s högafrånvarooch hur detta på längre sikt kan påverka hans kunskaps­inhämt­ning. Frånvaro­utredningen är en bra ansats, men analysen behöver vidare­utvecklas och för­djupas, så att de åtgärder som beslutas är kopplade till frågan om varför NN är frånvarande från skolan.

Överklagandenämnden anser sammantaget att utredningen har sådana brister att det inte går att bedöma NN:s behov av särskilt stöd och om de särskilda stöd­åtgärderna är adekvata i förhållande till hans behov. Nämnden vill i samband med detta påtala att även om flera aktörer är inblandade är det alltid rektorn som ansvarar för att det görs en pedagogisk bedömning av elevens behov av stöd i skolsituationen (3 kap. 7 § skollagen). I förhållande till den höga frånvaron vill nämnden också påminna om att det är kommunens ansvar att vidta de åtgärder som krävs för att en elev ska fullgöra sin skolgång (7 kap. 3 och 22 §§ skollagen).

Mot bakgrund av bristerna i utredningen finner Överklagande­nämnden att det överklagade beslutet ska upphävas redan på denna grund och ärendet återförvisas till rektorn för Y-skolan skyndsam kompletterande utredning och förnyad prövning av NN:s behov av särskilt stöd.

Överklagandenämnden kan, mot bakgrund av bristerna i utredningen, inte bedöma om åtgärderna i åtgärds­programmet är adekvata och tillräckliga. Nämnden vill dock avslutningsvis understryka vikten av att de åtgärder som beslutas är konkreta och möjliga att utvärdera. Om en elev har behov av specialpedagogiska insatser i ett visst ämne kan det t.ex. anges att eleven ska undervisas av en speciallärare i det ämnet, hur många timmar per vecka det ska ske samt om denna undervisning ska ske utöver ordinarie undervisning i det aktuella ämnet eller i stället för den ordinarie undervisningen (jfr prop. 2013/14:160 s. 38).

På Överklagandenämndens vägnar

Elin Carbell Brunner

Beslutet har fattats av Elin Carbell Brunner, ordförande i nämnden, samt
Magnus Åhammar, Daniel Wanhatalo, Einar Jakobsson, Greger Bååt, Elisabeth Fernell och Jonas Hedström efter föredragning av juristen Maria Hvittfeldt. Kanslichefen Anna-Karin Lundgren har även varit med vid den slutliga hand­läggningen utan att delta i avgörandet.

Kopia till

Rektor vid Y-skolan i X kommun